Mandala

är ett sanskritord, som betyder ”behållare för essensen” = det som innehåller det allra viktigaste.

En cirkel, mandalan, är en symbol för syntesen av två motsatser. Genom att blicken, under iakttagandet eller skapandet pendlar mellan att följa cirkelns omkrets oändligt och dess orörliga mittpunkt, fokuseras motsatserna i livet – liv/död, yta/djup, inre/yttre – och kan leda till ett helande, helare förhållningssätt till de båda motsatserna. Målandet leder därför ofta till stor koncentration och till en syntes av livets motsatser.

Mandala har alltid, i alla tider, i alla kulturer och religioner använts för att försöka gestalta det heliga och människans relation till det heliga. Exempel på detta finns inom buddhism, hinduism, kristendomen m.fl. Inom kristendomen är mandala uttryckt t.ex. i de underbara rosettfönstren i olika katedraler.

Mandalamåleri kan också användas för att förtydliga och därmed medvetandegöra var varje människa befinner sig på sin väg genom livet. I målandet av sin mandala upplever man ett skeende eller en process, som kan föra vidare på livsvandringen. En medvetandegörande process.

Mandala kan också skapas för sin skönhets och balans skull.