Om en pilgrimsvandring
Sommaren 2006 vandrade jag pilgrimsleden till Santiago de Compostela. Det var åttio mil och tog fem och en halv vecka. När jag flög ner hade jag ingen aning om jag skulle orka. Jag var fullt beredd på att åka hem igen när som helst. Efter en vecka hade jag blåsor under stortånaglarna. Då trodde jag att det var färdigt. Men doktorn i Pamplona, som punkterade mina stortånaglar rekommenderade ett par dagars vila och jag tog bussen delsträckor i tre dagar.
Efter fyrtio mil vägen började min högra höft smärta och jag fick gå väldigt sakta. En nattvandring i månens och stjärnornas ljus var magiskt skön. Jag kom fram till ett överdådigt välkomnande i katedralen i Santiago de Compostela och jag grät när jag såg havet igen efter sex veckor. Jag mötte underbara människor på vägen och jag fick närhet till naturen och mig själv. Vandringen förändrade mitt liv.
Här är några dikter från min vandring:
Murgrönan klänger
på mossbelupna murar
längs tusenårsväg
Orkidéstånden
skjuter mörkrosa blomskott
rakt upp i luften
Skön svalkande vind
Och så den ljuvaste doft
– kaprifolen
Det har regnat
Gräsen och fjolårslöven
sköna för foten
Om du vill kommer jag och berättar mer.
Anmäl intresse till: pia.lamberth@sensus.se, Sensus studieförbund, Malmö.